Blog

Nyepi och Silence Day – ska ni åka till Bali, åk den här tiden!

29019837_10156063910985449_1417478335_nIMG_3379

Jag är nu själv i Ubud igen (”själv, aldrig ensam” som en klok vän sa<3) och har haft några fantastiskt fina dagar tillsammans med Karin och Labbe. Vårt vulkan-äventyr kommer nog inget att slå, men inte nog med det och att man ens befinner sig på Bali så har vi också fått uppleva deras nyår och nyårsdagen, samt att det här med att fylla 30 tydligen är en stor grej – firandet tar liksom aldrig slut!

29019986_10156063911825449_898837047_n
Dagen efter Nyepi (nyårsafton), även kallad Silence Day, startade vi morgonen med ett yogapass som jag fick av dem i present<3

Vi gick till ett flådigt ställe som heter Bridges för att äta födelsedagsmiddag – att gå in i den restaurangen var som att gå rakt in i en Sagan om Ringen-film!! Ni vet den där scenen i första filmen då de kommer till alvernas värld. Precis så var det. Helt fantastiskt.

Nyepi är en riktig folkfest och byborna runt om på Bali har spenderat de senaste veckorna med att bygga stora statyer som kallas Ogoh Ogoh’s och representerar onda andar som de bär (!!) på stora flak (typ) genom städerna och byarna och avslutar med att bränna upp. Vi var inne i Ubud för att se paraden men hade nog helst stannat i byn där hotellet ligger – det var alldeles för mycket folk och näst intill omöjligt att ta sig hem innan 22.00. Men det var fantastiskt roligt att se!

IMG_3341

IMG_3358

28907989_10156063912545449_191002476_n28908365_10156063910705449_1528618458_n28908436_10156063910815449_313447059_n29003944_10156063911190449_869816507_n29004062_10156063912010449_204927960_n29019725_10156063910670449_1971508990_n29134111_10156063911925449_776122415_n29134729_10156063912360449_428687099_n29138008_10156063910740449_241572109_n29340808_10156063911890449_1772649418_n29345226_10156063910535449_1929556380_n29345261_10156063912245449_1023709053_nIMG_3347IMG_3354IMG_3367IMG_3371IMG_3376

Folkfest som sagt! Alla bankomater var stängda också, förutom EN som skulle stänga klockan 18.00. Vi stod i kön jättelänge men lyckades komma fram ca tio i sex haha.

28907880_10156063910850449_1439472258_n
Kön till den enda öppna bankomaten i Ubud!

Dagen efter Nyepi kommer Silence Day; den enda dagen på året då HELA Bali får vila. Allt är stängt, inklusive flygplatser och trafik, och ingen får röra sig utanför hemmets eller hotellets områden. Tanken var också att de skulle stänga av internet och blockera alla sociala medier, men de höll det öppet av någon anledning. Det hade varit häftigt och skönt om de verkligen hade stängt av det! Men trots det så hade vi en otroligt skön dag med yoga och poolhäng hela dagen. Straffet för att röra sig utomhus (till fots eller i bil/på scooter) denna dag är t ex att städa ett helt tempel ensam och innefattar även icke-Hinduer och turister som befinner sig på Bali.

Det bästa av allt med Silence Day var dock när mörkret föll: eftersom att man inte var tillåten att ha några lampor tända utomhus (i hela Bali) så kunde man se himlen mer tydligt, och jag har aldrig sett något så VACKERT! Varenda stjärna lyste så otroligt starkt. Det var som att stå under ett tak fyllt av bara stjärnor. Jag lyckades inte få en vettig bild av det då jag glömde stativet hemma i Sverige, så jag har sparat bilden i minnet istället. Detta ger mig dock en ”ursäkt” att komma hit igen 😉

Vi fick lära oss att göra offergåvor, så jag gjorde en och tände den senare på kvällen när vi spelade kort och drack bubbel!

29341730_10156063909915449_58920998_n
En stekig bild ba!

29019632_10156063911280449_1575375057_n29004314_10156063911235449_1108123577_n29138045_10156063911230449_1812385629_n

I morse åkte Karin och Labbe vidare på nya äventyr och det känns konstigt att vara själv igen. Jag älskar att vara själv, men när man har vant sig vid sällskap känns det alltid lite tomt, så nu vill jag fylla mina dagar med saker att göra. Så jag började med en målarkurs tillsammans med min vän Agus (samma person som hämtade mig på flygplatsen, och tog med mig på min första sight seeing).

Agus lärde sig att måla som liten. År 2002 var det en terroristattack i stan Kuta på Bali och 202 människor dog. Agus var då elva år gammal och hörde smällen ända hem till sig. Någon dag efter satt Agus som vanligt och målade när en äldre man kom förbi och frågade ”varför fortsätter du att måla? Inga turister kommer att komma till Bali efter det här för att köpa dina målningar.” Så han slutade.

Som tur var tog han upp målandet igen några år senare och nu lär han barnen i sin by att måla. Han underströk att inget hat har vuxit fram ur detta: de skyldiga kommer att få sin karma till slut.
Han försökte också lära mig att måla och ja, ni ser ju resultatet: helt ok ändå för att vara min första. Måste innebära att man har en bra lärare! 👌🏻 (Jag ritade faktiskt allt från scratch även om det ser ut som att jag endast har färglagt, med gaaaanska mycket hjälp från Agus .) 

29003761_10156063911720449_1029742415_n

Jag fick också ÄNTLIGEN väskan kvällen innan Silence Day!!! Antagligen för att jag skrev ett ganska argt inlägg på Qatar Airways Facebook-sida. Då blev det fart på dem! Väskan hade varit i Kuala Lumpur hela tiden…. Så om de bara hade ringt dit på en gång när jag sa det så hade jag haft den efter några dagar istället för två veckor senare. Men ingen skada skedd (förutom schampoflaskan som hade spruckit) och nu är den i trygga händer igen och jag är glad<3

28908486_10156063909120449_1971472931_n
Den här killen träffade jag idag när jag var ute och gick i Ubud: jag blev så intresserad av hans konstverk och bara stirrade tills han frågade om jag ville testa. Det blev inget med det, men allt det ni ser på väggen bakom honom har han gjort. Så himla fint!!

28907923_10156063909390449_104880115_n28907991_10156063909595449_789603087_n29138084_10156063908980449_1868746866_n29138493_10156063911090449_803490991_n

Det var allt från mig den här gången – imorgon ska jag och Agus ut på en ny tur, och förhoppningsvis kan vi nu göra återfödelseritualen i deras Holy Water Temple!!

Vulkan trekking, lata dagar och Balinesiskt nyår.

IMG_3310

Vara ute en hel dag, dricka GT och spela yatzy på kvällen, inte kunna somna, sover 1h, går upp klockan 02.00, inväntar chauffören som kommer 02.35 och kör iväg mot Mount Batur på tom mage (fast vi fick frukostpaket från hotellet, men det var jag alldeles för trött och spänd för att kunna äta något av). Förutsättningarna för att gå upp för en vulkan på över 1700 meter mitt i natten i svår terräng och en liten ficklampa var inte de bästa men helt självförvållat, för att inte prata om den näst intill obefintliga träningen de senaste månaderna, så lite orolig var jag. Och jävlar vad tufft det var! Halva vägen upp var det ändå helt OK terräng – med det menar jag att det inte alls var som andra halvan upp då det i princip bara var supertrånga stigar med lavasten överallt som en fick klättra upp för och hålla koll på vart en satte fötterna. Hela tiden fick jag slåss mot tankarna om att det var svårt att andas, att min kondis är skitdålig, att det var varmt och kallt samtidigt, att underlaget var stenigt och att musklerna inte skulle orka. Vid halvvägs-stoppet var jag helt slut och bestämde mig för att ge upp. Jag skulle aldrig orka gå upp den andra halvan som skulle vara ännu tuffare i den takt som min grupp höll. Så jag satte mig där på en bänk och accepterade det jävligt tråkiga ödet. Guiden sa att han skulle komma tillbaka om några timmar. Fy FAN vad ledsen och besviken jag var. Jag grät lite grann och tyckte synd om mig själv. I ca 15 minuter strömmade det förbi folk som skulle upp; jag såg unga människor, äldre människor, människor med käpp och jag träffade på en tjej från London med en skadad fot som satte sig bredvid mig en stund för att vila för att sedan fortsätta igen. Varför skulle inte JAG klara det?! Usch vad arg jag var. Till slut stoppade strömmen av människor och jag satt där helt själv i mörkret och trodde mig höra apor och andra djur i närheten och blev givetvis livrädd, samtidigt som att jag var så besviken och tänkte hela tiden på hur jag kommer att vara arg på mig själv hela livet om jag inte tar mig upp. Så jag bestämde mig för att börja gå uppåt. En bit upp träffade jag en supertrevlig tjej som också visade sig vara guide – hon kom senare till vulkanen för att hennes grupp redan hade gått med en annan guide, så hon skulle möta dem på toppen istället. Vi pratade lite kort om läget och hon erbjöd sig då att guida mig upp i min takt. Hon var SÅ omtänksam och uppmuntrande hela tiden, tog min hand så att jag inte skulle snubbla, pausade var femte minut och peppade mig hela tiden. Alltså<3 När vi till slut nådde toppen var jag så trött men så glad!! Jag missade inte soluppgången och utsikten var helt otrolig. Där uppe stod många människor, det fanns vilda apor, vi såg sjön och byn där nere och det var bara så fantastiskt vackert. Det var en så värd belöning efter att jag gav upp men tog mig igenom det och tog mig upp. Känns ganska stort ändå.

 

28908330_10156054202100449_1152600575_n
Den här bilden gör det inte rättvisa, men ungefär såhär såg stigen ut hela vägen upp till toppen; alltså, väldigt BRANT och stenigt.

29196981_10156051917030449_8338240884160069632_n29216762_10156051917120449_4054143987177488384_n

29244318_10156051917040449_3599788601048563712_n

IMG_3329IMG_332329003805_10156054159375449_90941115_n28907088_10156054135625449_412147876_n28907963_10156054159615449_1405499627_n28907296_10156054159655449_1909277828_n

28908304_10156054135505449_219230689_n
Det började komma in ”lite” dimma precis innan vi skulle ner igen, men den lättade som tur var i precis rätt tid.

Samma tjej som hjälpte mig upp följde med mig, Karin och Labbe ner igen. Hon var så trevlig och lättsam och gjorde verkligen min upplevelse tusen gånger bättre<3

28938797_10156054159580449_46677830_o29019664_10156054159495449_745943162_n

Allt som allt så önskar jag att vi hade tagit den lättare vägen upp (vi tog tydligen den svårare, heh) men allt blod, svett och tårar (jag ramlade och rev upp handen så blod fanns definitivt med också) var så himla värt det!! Åker ni till Bali så måste ni göra detta.

Vi var alla sjukt trötta när vi kom hem givetvis, men vi tog oss ändå in till stan för att äta middag och stötte på en parad av människor som hade påbörjat firandet av det Balinesiska Hinduiska nyåret, Nyepi. Den stora paraden är idag då de visar upp sina så kallade Ogoh ogoh’s, stora figurer gjorda av byborna som föreställer demoner och onda andar som de sedan bränner upp. Nyepi avslutas imorgon med en ”Day of Silence” vilket innebär att hela Bali ”stänger av” i 24 timmar. All trafik, alla flyg, alla affärer o.s.v. är stängda, och man får inte vistas ute på gatorna eller i skogen. Vi måste hålla oss på hotellet och hålla ljud- och ljusnivån nere. Bryter man mot detta är straffet t ex att rengöra ett helt tempel ensam (turister och icke-Hinduer räknas in i allt detta). Tanken är att både vi människor, djur och Moder Natur ska få en välbehövlig paus. Väldigt fint tycker jag. Även all social media kommer att blockeras i 24 timmar!!

29313248_10156051917270449_4642363715692265472_n29196388_10156051917325449_3788049271173939200_n29196337_10156051917320449_9071627427788095488_n29138039_10156054159575449_1128855907_n29134124_10156054159125449_1410426470_n29019620_10156054159195449_1780554691_n29019404_10156054159120449_1356363192_n29019355_10156054159265449_1988894395_n28908069_10156054159190449_1461190633_n28907053_10156054159285449_536566962_n28906986_10156054159335449_1664591379_n

Jag, Karin och Labbe ska snart åka in till Ubud centrum för att se paraden som är mellan 18.00-22.00 ikväll och kameran åker givetvis med!!

I övrigt så har jag haft otroligt sköna dagar utan att göra något speciellt. Mitt bagage är för övrigt hittat på riktigt (i Kuala Lumpur), och de ska försöka få hit det idag. Jag skrev ett väldigt argt inlägg på Qatar Airways Facebook-sida i förrgår och krävde ordentliga svar och att de faktiskt ringer till Kuala Lumpur istället för att vänta på att de ska svara på ett mejl de skickade för 11 dagar sen och det verkade ge effekt eftersom att jag fick ett mejl med bild på väskan igår. Så jag hoppas verkligen att det hinner komma fram innan Silence day!!!

Det var allt för den här gången, vi hörs på söndag!

29003783_10156054135640449_3400235_n29003648_10156054136160449_1717590968_n28907844_10156054135910449_1187572805_n28907808_10156054135865449_731877889_n28907166_10156054136040449_1148549306_n28906811_10156054135920449_552574578_n28906743_10156054135490449_1677571546_n28906709_10156054135830449_1547066149_n

Min allra första jordbävning och vilse i Ubud.

Igår kväll när jag precis hade lyckats somna vaknar jag av ett SUPERHÖGT brummande utifrån och sedan känner jag hur hela sängen och golvet skakar. Jag blir LIVRÄDD och hoppar upp ur sängen och försöker se genom fönstret om det är Mount Agung som ”äntligen” får sitt stora utbrott (man ser nämligen vulkanen från hotellet, och även fast det är becksvart ute bör man ju ändå se lavan tänkte jag) men ser ingenting. Det höll på i knappt tio sekunder innan det tystnade och slutade skaka. Det som slog mig som obehagligt var att sekunderna efter jordbävningen var djungeln utanför fönstret knäpptyst. I normala fall låter det såhär dygnet runt som i videon nedan:

För att vara helt säker på att det verkligen var en jordbävning eller jordskalv som jag upplevde så googlade jag på ”earthquakes indonesia” och fick upp en karta på aktuella jordskalv – mycket riktigt så var det en jordbävning på 3.9 på richterskalan. Ingen stor alltså men nog för att skrämma ihjäl mig haha!

Jordbävningar är vanliga här eftersom att det finns så pass många aktiva vulkaner men det är en oro hos lokalbefolkningen då de förstör byggnader och vägar. Det var en upplevelse jag helst slipper igen! 😱

Agus hade lovat mig att han idag, på sin lediga dag, skulle ta med mig tillbaka till Tirta Empul Holy Water Temple så att jag kunde få delta i deras återfödelseritual. Han hämtade mig 09.00 i morse och jag fick en fin sarong att bära. När vi väl kom fram var det hundratals människor där och vi bestämde oss för att åka till ett mindre tempel istället och testa lyckan; där var det också hundratals människor redan så vi fick ge upp. Tråkigt, men vi ska åka tillbaka en annan dag.

Jag hade knappt kommit innanför dörren till mitt rum när spat ringde och frågade om jag ville boka behandling då jag inte hade något annat planerat på hela dagen och borde slappna av 😏 Så jag bokade en rygg- och fotmassage med avslutande jacuzzi på terrassen. De var två terapeuter där så jag hade alltså fyra händer som masserade mig samtidigt och det var helt LJUVLIGT! ❤️

Har haft en otroligt chill dag. Efter spat käkade jag deras fantastiskt goda Pad Thai och hängde vid poolen, sen tog jag en tupplur och tog en promenad in till Ubud centrum (var min plan i alla fall). Jag var tvungen att köpa mer ombyten då mitt bagage ännu inte har kommit fram. Det börjar bli helt komiskt nu då ingen har en aning om vart den är. HUR kan de inte veta?!

Jag gick och gick tills det blev mörkt och insåg efter två timmar att jag hade gått helt fel och svängt av vänster där jag skulle ha svängt höger…. jag har den svåraste höger/vänster-dyslexin och borde INTE gå ensam med en karta (inte ens GPS hjälper). Men det var trevligt ändå och kändes inte alls läskigt! Till slut ringde jag dock hotellet som kom och hämtade upp mig🙏🏼 Nu har jag otroligt ont i fötterna och kommer slockna så fort huvudet nuddar kudden.

Heliga träd, tempel, vulkaner och god mat

28741640_10156035764890449_180464510_n 28833185_10156035763905449_365170048_n28906897_10156035764310449_1647407086_n 28908098_10156035765250449_853544773_n

Jag började gårdagen med att besöka ett privat hem och målarskola. Balinesiska hus är verkligen något speciellt då de inte alls ser ut som våra hus med alla rum under ett tak, utan här är sovrummen, köket och vardagsrummet uppdelat i olika byggnader i samma inhängnad (omringat av en fantastisk ingång som ser ut som en tempel-ingång och stenmur) och med ett familjetempel i änden av hemmet. I målarskolan lär de bland annat barn att måla i den traditionella keliki-stilen (se bilden ovan på processen). En målning kan ta allt från veckor till år att göra och det krävs att man har unga, pigga ögon då det oftast är väldigt smått. Allt målas från minnet och är otroligt imponerande!! Jag köpte självklart med mig en målning som Agus har gjort för att stötta verksamheten.

Sen gjorde vi ett snabbt stopp vid risterrasserna i Tegallalang som verkligen var helt otroligt! Jag gick aldrig ner då det var väldigt långt ner med höga trappsteg, och med tanken på värmen så hade jag antingen kokat ihjäl där nere eller inte orkat ta mig upp igen haha.

28832557_10156035762465449_207912871_n28833262_10156035761250449_1763214445_n28829756_10156035760825449_585385989_n28829371_10156035762240449_1613361951_n

Vi åkte även till kaffeplantaget Kumulilir där jag fick testa massor av olika kaffe- och tesorter (se bilden). Här tillverkar de också deras unika luwak-kaffe som görs genom att nattdjuret indisk palmmård äter kaffefrukten som sedan fermenteras i magen – kvar lämnas kaffebönan som de sedan tar upp ur spillningen, rengör, rostar och maler ner till kaffe. Resultatet är kaffebönor utan de normala bitterämnena vilket gör otroligt gott och starkt kaffe! Jag fastnade dock mest för deras kokoskaffe (!!) och köpte med mig. Förhoppningsvis kommer mitt bagage fram snart (nejjjj det har fortfarande inte kommit fram….) så att jag får med mig alla fina saker. OBS! Mannen på bilden ser miserabel ut, men han var egentligen jätteglad och trevlig – det var jag som råkade fånga honom i fel ögonblick.

28832767_10156035754970449_2101090972_n

Det här var en av höjdpunkterna med den här turen: Banyan träden!! I så många år har jag sett bilder på dessa fantastiska träd och drömt om den dagen då jag själv får se ett i verkligheten, och här fick jag till och med röra vid och sitta på ett!! Det som är så otroligt med dessa träd är att de startar som vilket frö som helst, växer sig större, och utvecklar lianer tills de blir så pass långa att de når marken: när de har nått marken växer de in under jorden och blir till stora, starka rötter (det är alltså rötterna jag sitter på i den här bilden). Ibland möts de även på vägen och växer ihop till stora starka grenar eller blir en del av stammen (se nedan bild).

28832762_10156035756485449_646697707_n

Detta gör att de kan bli hur stora och hur gamla som helst. Banyanträden är en symbol för evigt liv och planteras ofta i närheten av eller inne i tempel. Botten av stammen är ofta täckt av en sarong och offergåvor lämnas där.

Detta träd är placerat inuti Goa Gajah, Elefanttemplet, som byggdes på 800-talet. Det är en grotta som vi gick in i en liten stund: väggarna är täckta av sot från all rökelse som har brunnit där inne (rökelse bränns för övrigt alltid vid offergåvor och ceremonier då det sägs inneha spirituell mening och en direktkontakt med gud, så länge det brinner. Därför får en aldrig röra vid, trampa på eller sitta vid en brinnande offergåva), och det var SÅ varmt så jag klarade bara av att vara där inne i ca 1 minut. Vi stannade för lunch här också då de hade en vegansk restaurang här<3

28907961_10156035756905449_222875532_n

Jag hade bokat en 8-timmarstur så vi hade tid att åka till Tirta Empul Holy Water temple också. Hit kommer man för att rena sig i den heliga vatten-poolen (vattnet kommer från berget i närheten och är svinkallt), och processen är ungefär såhär: man sitter vid kanten av poolen först för att be och önska sig något (t ex fred, hälsa och lycka) för att sedan gå ner i vattnet och ställa sig vid en av ”kranarna” med händerna ihop som inför bön och böjer huvudet under vattnet.

28832634_10156035759105449_586401003_n28741670_10156035758670449_76341475_n

Jag hade inget ombyte med mig (en är tvungen att byta om efter ritualen då det är förbjudet att vistas i templet med en våt sarong – sarongen är obligatorisk i alla tempel för både män och kvinnor och måste täcka benen nedanför knäna) så jag kunde inte delta, men Agus sa att han imorgon (på sin lediga dag!!!<3) ska ta med mig hit så att jag kan delta. Han frågade mig också innan vi gick in i det första templet om jag har min mens just nu (vilket jag inte har) då det är förbjudet för kvinnor som har sin mens att besöka tempel. Kvinnor som har fött barn de senaste 6 veckorna är inte heller tillåtna in, och samma gäller om man har blödande sår.

Mount Batur alltså… Det var nästa stopp på turen! En aktiv vulkan som hade ett av sina större utbrott för inte så många år sedan. Agus berättade att han kommer ihåg den dagen, då han och hans familj (tillsammans med många andra familjer i byarna) åkte dit för att se lavan komma ner. Det var förödande för byborna som bodde vid foten av vulkanen då husen förstördes helt.

28907102_10156035760865449_1775248997_n

Idag bygger de temporära hus av bambu istället vid foten av vulkanen men använder lavastenen för att bygga tempel och andra viktiga byggnader på grund av dess styrka.

Hur läskigt och förödande det än är med aktiva vulkaner så är de otroligt vackra, och även Balineserna själva kommer hit så ofta de kan på sina lediga dagar. En populär aktivitet är att vandra upp för vulkanen tidigt på morgonen för att se soluppgången. Nu när Karin och Labbe har kommit till Bali så ska vi boka en tur till torsdag morgon för att göra just det. Det ser jag fram emot<3

IMG_3219

28829231_10156035759525449_2073411199_n

Vårt sista stopp på denna tur var Ubuds Monkey Forest. Det var SÅ COOLT att få hänga med apor i deras skog. Jag märkte inte av deras nyfikenhet då jag höll min distans men såg flera som blev av med sina solglasögon och hade apor hängandes efter sig som ville ha mat!

IMG_3288

29003508_10156035752835449_326907497_nIMG_3297

Sammanlagt så är allt det här något av det häftigaste jag har varit med om. Trots allt det vackra så pratade jag och Agus också mycket om skräpet, korruptionen och försvinnandet av risfälten på Bali. Allt handlar om pengar i slutänden: polisen här är lättmutad och ungdomarna vill inte jobba på risfälten, istället vill de ägna sig åt turism. Problemet med det är dock att utan risfält och vacker natur kommer turismen till Bali att avstanna och hushållen kommer ha det svårt att få mat till sig själva. Det är en ond cirkel.

IMG_322128906506_10156035753000449_1852089544_n28906649_10156035761380449_155274425_n28832865_10156035754605449_922523552_n28829462_10156035751410449_2111497663_n28906918_10156035757625449_1967669368_n28832638_10156035761735449_2107900125_n

Man är aldrig ensam på Bali – och ja, man kan använda kokosolja till allt!

IMG_3170_small

Många undrar om det inte blir ensamt att resa själv och jo, det kan det absolut bli – men jag gillar att vara ensam! Jag är en känslig person som känner av andras känslor och humör väldigt enkelt vilket kan bli otroligt påfrestande och tar energi från det jag egentligen vill och behöver lägga energi på. Så när jag reser ensam upplever jag mer av det jag vill helt enkelt 🙂 Sen är det också mycket enklare att träffa andra när man reser ensam har jag märkt; en blir ju tvungen att fråga om hjälp och fixa all kommunikation själv, och det blir också enklare för andra att närma sig en.

IMG_3144
Min trevliga guide Dody på risfältet som också var min chaufför i morse OCH följde med mig ner till vattenfallet så att jag skulle kunna fotografera<3

Indonesien är också ett väldigt vänligt, öppet och gästfritt land och de gör allt för att man ska känna sig välkommen och till ro. Sen jag kom till Bali för 4 dagar sen har jag träffat otroligt mycket olika människor: personalen på hotellet som alla vet vad jag heter och känns mer som vänner än personal, lokalbor, folk från omkringliggande öar, Jakarta och Sverige bland annat. Ett trevligt äldre par från Jakarta följde med mig in till stan i morse och hjälpte mig att pruta på marknaden – jag är verkligen hopplös på det men behövde köpa kläder eftersom att mitt bagage fortfarande inte har kommit fram.

 

Jag har ännu inte varit inne i Ubud centrum kvällstid så jag vet inte hur nattlivet är, men jag är väldigt intresserad av fotomöjligheterna som kommer med mörkret! Jag ser också potentialen i fantastiska porträtt.

 

IMG_31688IMG_31655

När solen var på väg ner och värmen la sig lite tog jag en promenad runt här i byn för att fotografera insekter, medicinväxter och blommor och stötte på den största, vidrigaste spindeln jag någonsin har sett!!! Jag hatar verkligen spindlar och denna var lika stor som min hand… Det bara kryper i hela kroppen på mig. Jag försökte ta vettiga bilder men ville bara därifrån, så jag fotograferade lite andra saker jag tyckte var fina istället.

 

Imorgon ska jag iväg på ett heldagsäventyr med Agus som tar mig till bland annat Monkey Forest, Elefant Temple, Tegenungan Waterfall och Mount Batur (en av vulkanerna här på ön)!

IMG_3215
Dody följde med mig ner hit så att jag skulle kunna fotografera vattenfallet jag ser från mitt hotellrum på nära håll – tur att han följde med annars hade jag aldrig kommit hem igen!! Ramlade i leran ett antal gånger och kom knappt upp för ristrappan p.g.a. för kort. Han fick typ lyfta upp mig haha.

 

IMG_321328906722_10156026436895449_457816744_n

28833156_10156029597095449_1131501169_n
I den här bilden ser man ett papayaträd, en ananasplanta, bananträd, vit mango, kaffeplanta och en lokal fruktplanta jag inte minns namnet på (fick dock en tallrik med frukten och den är MAGISKT god).

IMG_314528829712_10156029596100449_1453705443_nIMG_3175IMG_313728741493_10156029596495449_221882153_nIMG_3199

28906361_10156026436900449_2138985016_n
Monsunregn<3
28741047_10156029595005449_796881340_n
Varje kväll kommer personalen och ger oss gäster en godnatt saga<3

Jag har fått insektsbett över hela benen som har svullnat så mycket att jag knappt kan böja foten uppåt eller gå utan att det gör ont. Men jag känner mig inte febrig eller så, så jag antar att det endast rör sig om min normala överkänslighet som tar sig annat uttryck här. Jag köpte tigerbalsam i stan som hjälpte lite grann, men det som har hjälpt allra mest är kokosoljan jag fick här på hotellet. Jag visste ju att kokosolja funkar till precis allt (använder det hela tiden hemma)!!! Och den oljan de har här har de ju producerat direkt från de palmer jag ser utanför mitt rum, och det bästa av allt är att alla frukter och grönsaker och grödor de använder här är helt ekologiska. Istället för kemikalier använder de naturens egna gift i form av ett träd som växer längs med risfälten för att hålla vattnet rent och skadedjur borta.

På Bali kallas jag Miss Honey

28721511_10156023438100449_1617739346_n

Två dagar av 20 har jag varit på Bali och utan att egentligen göra något speciellt (som att äventyra till det ordentligt med en vulkan-tour t ex – förutom att åka till andra sidan jorden helt ensam då förstås) känner jag mig redan proppfull av nya intryck. Det är ju en helt annan värld!! Tänk er alla de där naturprogrammen man har sett på TV med exotisk djungel och alla ljud därifrån, vattenfall, vackra fjärilar och helt fantastiska eldflugor (som jag i dagsljus misstog för nå slags muterade super-getingar), apor, exotiska fåglar i massa färger, utsikter med vulkaner i fjärran, Hinduiska seder och gästvänlighet, främmande och spännande stadsliv med dofter av rökelse och mat, marknader med allt möjligt, erbjudande om taxi i varje hörn, vackert och annorlunda språk, värme, sol, risfält, tempel, hundar på gatorna… Jag såg minst 50 hundar på vägen till hotellet från flygplatsen – personen som hämtade mig vars namn jag tyvärr inte vågar mig på att stava just nu (jag återkommer mer om honom vid ett senare tillfälle – han är en väldigt intressant person) berättade att alla hushåll på hela Bali äger minst en hund, och de möts upp på gatorna om kvällarna för att umgås med varandra!! Hundar alltså, fantastiska djur<3

28741397_10156023440105449_2043966486_n

28721582_10156023440250449_876941150_n

Resan har bara börjat och framför mig har jag flera veckor av upptäckande kvar. Imorgon bitti ska jag till exempel ut på en guidad trekking över risfältet och på torsdag har jag bokat en heldagstur med privat chaufför som kommer ta mig till Ubud Palace, fina vattenfall, tempel o.s.v. De har ett erbjudande om att åka till ett Elefantsafari, men efter närmre inspektion erbjuder de ridturer på elefanter och det vill jag inte stötta. Jag hade en tanke om att det skulle vara en fridstad för elefanter, men icke. Ska istället försöka hitta det vegan-café där man betalar genom att gosa med katterna som finns där istället för med pengar.

På tal om betalning så är allt superduper billigt här. Maten på bilden ovan (så SJUKT mycket mat – det syns inte, men det var alltså 6 spett med tofu, tempeh och grönsaker, ris och potatis under spetten, och i botten var det currysoppa – med ett glas vin och bordsvatten på flaska betalade jag 60kr för. SCORE!

Nu när jag ändå är här så tänkte jag passa på att fylla 30 också. Kändes som en bra start att fira in det riktiga vuxenlivet med en smäll liksom! I födelsedagspresent av mina fantastiska vänner fick jag instruktioner om att ta hand om mig själv ordentligt i form av en spa-behandling, och oh lord det gjorde jag. Mellan 09.00-13.00 idag fick jag fotbad, helkroppsmassage, body scrub, kroppsinpackning och ansiktsbehandling som avslutandes med en timme i ett bubbelbad och utsikt över risfältet<3 (Gick på ynka 500 spänn vill jag tillägga – får man knappt en fotmassage för hemma.)

Det enda irriterande med den här dagen (och starten på resan) är att mitt bagage aldrig kom fram till Bali och ingen verkar veta vart det är. Alltså, jag hade på känn att det skulle hända men tänkte att det aldrig har hänt förut så varför skulle det hända nu? Så jag packade ner allt snus, alla kläder (förutom en alldeles för varm byxdress och en klänning som jag hade i handbagaget + underkläder för några dagar), badrumsgrejer, skor och solhatten i bagaget. För en sekund tyckte jag att allt kändes hopplöst och ville ba sova bort allt tills jag kom på att JAG ÄR PÅ BALI OCH DET FINNS FAN VÄRRE SAKER SOM KAN HÄNDA. Lyxproblem liksom, herregud. Och så Nonik<3 Hon har hjälpt mig med allt redan innan jag kom hit och har varit så gästvänlig och välkomnande som man bara kan (alla andra som jobbar här också för den delen, herregud… Jag vill bara krama alla jag träffar för att de ler mot en så fort dem ser en med ett genuint leende, inga sådana där påklistrade customer service-leenden man kan få hemma, och pratar öppet och intresserat och delar med sig av sig själva). När mitt fulgråt hade lagt sig en aning ringer det på dörren in till mitt rum och utanför står Nonik och en kollega med en födelsedagstårta!! Jag blev alldeles varm och glad och började nästan gråta igen haha. Så himla fint.

28722416_10156023438140449_1347739413_n

Försenat eller försvunnet bagage är för övrigt det enda som var jobbigt med den här flygresan. Allt annat gick så himla smidigt att jag var förvånad! Förutom att jag nästan missade flyget från London till Doha haha! Klarade mig precis, men var siste man på planet.

Det här hotellet är för övrigt superfint och superlyxigt. Beläget i utkanten av Ubud centrum är det omgivet av risfält och djungel och precis i min smak. Lugnt, litet och trivsamt med en halvtimmes promenad eller 15 minuters bilresa in till Ubud centrum. Mitt rum har en egen ingång och egen pool med världens lyxigaste badrum. Det enda som är liiite läskigt är att badrummet har öppet tak, så ödlor, ormar och spindlar kan komma och gå som de vill. Det är inget jag har märkt av än (förutom att jag har en gecko här inne som jag ännu inte har sett, men jag hör hur den ropar ut med sitt speciella läte då och då).

28537475_10156023436680449_1877934544_n28832738_10156023436555449_236199821_n28722170_10156023441960449_1443987074_n28721619_10156023441935449_1791952661_n28829185_10156023436825449_1238216899_n28741400_10156023436930449_248775372_n

Angående mitt namn… Jag har blivit kallad mycket i mina dagar; på Aruba var jag Sabini, i England Sabrina the Teenage Witch och Hannibal (pga mitt efternamn), men här är det antingen Miss Sabina eller Miss Honey. Min klara favorit!!

Nu är klockan faktiskt kvart i tio och en gammal kvinna som jag måste sova 😉 Så här kommer några fler göttiga semesterbilder, tills nästa gång!

28721949_10156023438645449_761506257_n28829124_10156023441655449_1200148981_n28740815_10156023440045449_1605194638_n28741066_10156023437685449_1614698036_n28721594_10156023437960449_99962597_n28740728_10156023441545449_1877143524_n28537821_10156023439205449_862840155_n28537685_10156023437445449_1192818314_n28721774_10156023441830449_1276521333_n28537857_10156023437695449_1575801554_n