Heliga vattentempel och en ceremoni i regn!

Den här dagen har verkligen gått i vattnets tecken: först fick jag äntligen delta i vattenceremonin vid Tirta Empul-templet, och sedan deltog vi i ceremonin vid Pura Gunung Lebah-templet och då kom (säkert säsongens sista) monsunskur. Men det gjorde absolut ingenting, utan jag tyckte snarare att det förhöjde känslan!

Dessa tre veckor har verkligen gått alldeles för fort och imorgon är min sista heldag här. Det känns väldigt ledsamt och jag var nära på att börja gråta av separationsångest när jag stod där i vattnet och önskade mig världsfred och ett gott liv: det handlar liksom inte så mycket om att det är skönt att ha semester utan mer om att jag känner mig så hemma och välkommen här.

29137989_10156072463125449_1245141691_n

Min vän Hastari som verkligen har hjälpt mig med allt – bland annat med att knyta sarongen jag har på mig på bilden (tro mig, det är svårare än vad en tror när det ska vara ordentligt).

Jag och Agus pratade som vanligt om mycket, bland annat politik och mer om korruptionen i regeringen och bland poliserna (vi åkte bland annat igenom en by där det var FULLT av bilar p.g.a. kvällens tuppfäktning. Det är egentligen olagligt i Indonesien, men till och med polisen är med och spelar om de får en tillräckligt inbjudande muta), olika sägner på Bali och i Sverige (vi pratade hela morgonen om att regnperioden nog säkert är över, men så började det ju regna och jag berättade om hur vi brukar säga i Sverige att det regnar för att någon har dödat en spindel, och han drog då liknelsen till deras saga om att jordbävningar egentligen är drakar som bor under marken och rör på sig).

Det var fint att se Agus i bön – han fick en helt annan slags auktoritet och uppsyn än när han är sitt ”vanliga” jag. I denna video ber han om tillåtelse att få gå ner i det heliga vattnet.

IMG_3733
Inför varje ceremoni tog han mig igenom de olika stegen, och det är lite olika regler beroende på vilket tempel en är i: det som är gemensamt för alla tempel är att
– kvinnor måste sätta upp håret och ha en tröja som täcker axlarna (minst, här skiljer det sig lite från tempel till tempel),
– en får inte ha mens,
– sarongen är obligatorisk för män och kvinnor och ska täcka vaderna (längden på sarongen kan också skilja sig från tempel till tempel, och i ett tempel behövde jag inte ens ha sarong för att min byxdräkt täckte tillräckligt mycket),
– en speciell sjal måste knytas runt midjan,
– man ger alltid en offergåva bestående av en korg gjord av palmblad och bambu fylld med blommor och rökelse (och ibland också pengar), sen går man till bön.
– inför bön tar man av sig skorna och männen sätter sig i skräddarställning och kvinnorna sätter sig på knä
– sen ber man 5 gånger: man renar händerna i rökelsen sedan ber man en gång tomhänt, sedan 3 gånger med blommor mellan fingrarna och stoppar sedan blommorna bakom öronen för att behålla det Gudomliga runt sig, och sedan ber man en femte gång tomhänt.
– efter bönen (som antingen görs själv eller under en ledande präst – jag fick testa båda) kommer en präst med rosvatten och badar ens huvud i det, sedan ska en hålla den högra handflatan över den vänstra och dricka rosvattnet tre gånger, och sedan tvätta ansiktet i rosvattnet.
– när det är klart kommer en annan präst med en skål ris som en ska sätta i pannan, mellan bröstet och nacken och sedan äta.
– sen ber man en gång till för att tacka, sedan är det klart!

IMG_3700

I Tirta Empul-templet gick vi ju ner i det Heliga Vattnet också innan bönen. Här skulle en gå till varje ”vattenkran” och önska sig något medan man drack vattnet tre gånger och sedan badade huvudet tre gånger. Det var en upplevelse även för en icke-religiös (men andlig person), och vatten har ju en sådan fantastisk renande egenskap på många olika plan.

29004448_10156072463155449_1120542228_n

Här ser ni mig längst ned i hörnet 😉

Något som gjorde mig alldeles förskräckt under mina första dagar här var alla svastikas som syns överallt, tills jag kom på att det ju faktiskt är en Hinduisk symbol för lycka och solen som så fult snoddes av Nazisterna på 1920-talet.

IMG_3728

IMG_3725IMG_3705IMG_3702IMG_3713IMG_3707IMG_3699

IMG_3719

Innan vi åkte mot Pura Gunung Lebah-templet inne i Ubud var vi tvugna att åka förbi hotellet för att hämta en längre tröja åt mig då de är lite mer strikta inne i städerna (där måste en täcka armbågarna innan man går in i templen), och Hastari fick knyta om min sarong så att den nästan täckte fötterna.

29138226_10156072463060449_1697064066_n

Det här templet var otroligt vackert, och här blev vi ledda i bön av en präst (se videon nedan).

IMG_3748IMG_3753IMG_3744

Det började regna som sagt, så på väg tillbaka till bilen blev vi inropade av två supergulliga killar i skolan som ligger alldeles bredvid templet för att ta skydd tills det hade lugnat ner sig. De ska ha en tävling imorgon mellan två olika skolor om vem som har byggt det mest fantasirika och fina vattenfallet, och de här två killarna hade gjort ett vattenfall av BARA frukt!! Skitfint.

29341424_10156072463055449_202972455_n

Jag blev genomblöt och har sedan vi kom hem bara legat inne på mitt rum och känt mig febrig… Hoppas verkligen inte att det blir något värre nu lagom till att jag ska åka hem. Här bjussar jag på en bild i alla fall där jag har fortfarande har blommor kvar bakom örat och ris i pannan och på bröstet:

29138752_10156072463130449_31816102_n

Det var det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s