Vulkan trekking, lata dagar och Balinesiskt nyår.

IMG_3310

Vara ute en hel dag, dricka GT och spela yatzy på kvällen, inte kunna somna, sover 1h, går upp klockan 02.00, inväntar chauffören som kommer 02.35 och kör iväg mot Mount Batur på tom mage (fast vi fick frukostpaket från hotellet, men det var jag alldeles för trött och spänd för att kunna äta något av). Förutsättningarna för att gå upp för en vulkan på över 1700 meter mitt i natten i svår terräng och en liten ficklampa var inte de bästa men helt självförvållat, för att inte prata om den näst intill obefintliga träningen de senaste månaderna, så lite orolig var jag. Och jävlar vad tufft det var! Halva vägen upp var det ändå helt OK terräng – med det menar jag att det inte alls var som andra halvan upp då det i princip bara var supertrånga stigar med lavasten överallt som en fick klättra upp för och hålla koll på vart en satte fötterna. Hela tiden fick jag slåss mot tankarna om att det var svårt att andas, att min kondis är skitdålig, att det var varmt och kallt samtidigt, att underlaget var stenigt och att musklerna inte skulle orka. Vid halvvägs-stoppet var jag helt slut och bestämde mig för att ge upp. Jag skulle aldrig orka gå upp den andra halvan som skulle vara ännu tuffare i den takt som min grupp höll. Så jag satte mig där på en bänk och accepterade det jävligt tråkiga ödet. Guiden sa att han skulle komma tillbaka om några timmar. Fy FAN vad ledsen och besviken jag var. Jag grät lite grann och tyckte synd om mig själv. I ca 15 minuter strömmade det förbi folk som skulle upp; jag såg unga människor, äldre människor, människor med käpp och jag träffade på en tjej från London med en skadad fot som satte sig bredvid mig en stund för att vila för att sedan fortsätta igen. Varför skulle inte JAG klara det?! Usch vad arg jag var. Till slut stoppade strömmen av människor och jag satt där helt själv i mörkret och trodde mig höra apor och andra djur i närheten och blev givetvis livrädd, samtidigt som att jag var så besviken och tänkte hela tiden på hur jag kommer att vara arg på mig själv hela livet om jag inte tar mig upp. Så jag bestämde mig för att börja gå uppåt. En bit upp träffade jag en supertrevlig tjej som också visade sig vara guide – hon kom senare till vulkanen för att hennes grupp redan hade gått med en annan guide, så hon skulle möta dem på toppen istället. Vi pratade lite kort om läget och hon erbjöd sig då att guida mig upp i min takt. Hon var SÅ omtänksam och uppmuntrande hela tiden, tog min hand så att jag inte skulle snubbla, pausade var femte minut och peppade mig hela tiden. Alltså<3 När vi till slut nådde toppen var jag så trött men så glad!! Jag missade inte soluppgången och utsikten var helt otrolig. Där uppe stod många människor, det fanns vilda apor, vi såg sjön och byn där nere och det var bara så fantastiskt vackert. Det var en så värd belöning efter att jag gav upp men tog mig igenom det och tog mig upp. Känns ganska stort ändå.

 

28908330_10156054202100449_1152600575_n

Den här bilden gör det inte rättvisa, men ungefär såhär såg stigen ut hela vägen upp till toppen; alltså, väldigt BRANT och stenigt.

29196981_10156051917030449_8338240884160069632_n29216762_10156051917120449_4054143987177488384_n

29244318_10156051917040449_3599788601048563712_n

IMG_3329IMG_332329003805_10156054159375449_90941115_n28907088_10156054135625449_412147876_n28907963_10156054159615449_1405499627_n28907296_10156054159655449_1909277828_n

28908304_10156054135505449_219230689_n

Det började komma in ”lite” dimma precis innan vi skulle ner igen, men den lättade som tur var i precis rätt tid.

Samma tjej som hjälpte mig upp följde med mig, Karin och Labbe ner igen. Hon var så trevlig och lättsam och gjorde verkligen min upplevelse tusen gånger bättre<3

28938797_10156054159580449_46677830_o29019664_10156054159495449_745943162_n

Allt som allt så önskar jag att vi hade tagit den lättare vägen upp (vi tog tydligen den svårare, heh) men allt blod, svett och tårar (jag ramlade och rev upp handen så blod fanns definitivt med också) var så himla värt det!! Åker ni till Bali så måste ni göra detta.

Vi var alla sjukt trötta när vi kom hem givetvis, men vi tog oss ändå in till stan för att äta middag och stötte på en parad av människor som hade påbörjat firandet av det Balinesiska Hinduiska nyåret, Nyepi. Den stora paraden är idag då de visar upp sina så kallade Ogoh ogoh’s, stora figurer gjorda av byborna som föreställer demoner och onda andar som de sedan bränner upp. Nyepi avslutas imorgon med en ”Day of Silence” vilket innebär att hela Bali ”stänger av” i 24 timmar. All trafik, alla flyg, alla affärer o.s.v. är stängda, och man får inte vistas ute på gatorna eller i skogen. Vi måste hålla oss på hotellet och hålla ljud- och ljusnivån nere. Bryter man mot detta är straffet t ex att rengöra ett helt tempel ensam (turister och icke-Hinduer räknas in i allt detta). Tanken är att både vi människor, djur och Moder Natur ska få en välbehövlig paus. Väldigt fint tycker jag. Även all social media kommer att blockeras i 24 timmar!!

29313248_10156051917270449_4642363715692265472_n29196388_10156051917325449_3788049271173939200_n29196337_10156051917320449_9071627427788095488_n29138039_10156054159575449_1128855907_n29134124_10156054159125449_1410426470_n29019620_10156054159195449_1780554691_n29019404_10156054159120449_1356363192_n29019355_10156054159265449_1988894395_n28908069_10156054159190449_1461190633_n28907053_10156054159285449_536566962_n28906986_10156054159335449_1664591379_n

Jag, Karin och Labbe ska snart åka in till Ubud centrum för att se paraden som är mellan 18.00-22.00 ikväll och kameran åker givetvis med!!

I övrigt så har jag haft otroligt sköna dagar utan att göra något speciellt. Mitt bagage är för övrigt hittat på riktigt (i Kuala Lumpur), och de ska försöka få hit det idag. Jag skrev ett väldigt argt inlägg på Qatar Airways Facebook-sida i förrgår och krävde ordentliga svar och att de faktiskt ringer till Kuala Lumpur istället för att vänta på att de ska svara på ett mejl de skickade för 11 dagar sen och det verkade ge effekt eftersom att jag fick ett mejl med bild på väskan igår. Så jag hoppas verkligen att det hinner komma fram innan Silence day!!!

Det var allt för den här gången, vi hörs på söndag!

29003783_10156054135640449_3400235_n29003648_10156054136160449_1717590968_n28907844_10156054135910449_1187572805_n28907808_10156054135865449_731877889_n28907166_10156054136040449_1148549306_n28906811_10156054135920449_552574578_n28906743_10156054135490449_1677571546_n28906709_10156054135830449_1547066149_n

One thought on “Vulkan trekking, lata dagar och Balinesiskt nyår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s